Ladugårdsförmännens Riksförbund

Kalvexport och djurskötarbrist:

Uttalanden från ombudsmötet

Vid Ladugårdsförmännens Riksförbunds ombudsmöte den 24 - 26 april diskuterades bl.a två viktiga frågor som i mycket hög grad påverkar såväl förbundets medlemmar som de kor de har i sin vård. Dels diskuterades den uppmärksammade exporten av slaktdjur och dels diskuterades den alltmer akuta bristen på djurskötare.

Export av slaktdjur fördöms

Vad gäller exporten berördes bl.a det faktum att de ofta långa transporterna i sig kan medföra ett onödigt lidande för djuren; detta speciellt som en del exporterade djur sedan säljs vidare och transporteras under i vissa fall rent vidriga förhållanden. Det faktum att själva vidareuppfödningen i många fall sker på ett sätt som står i direkt strid mot svensk djurskyddslagstiftning gör naturligtvis också exporten oförsvarbar. I ljuset av mul- och klövsjukans härjningar påpekades också att export av slaktdjur på ett synnerligen kostsamt sätt helt i onödan bidrar till att sprida smittor mellan länder.

Djurskötarbrist - Åtgärder måste vidtas

Beträffande den svåra bristen på kvalificerade djurskötare kunde vi konstatera att många mjölkgårdar redan tvingats sluta med mjölkproduktion eftersom de helt enkelt inte har fått tag i folk. Vikten av att yrket populariseras och att nya djurskötare tas om hand på ett bra sätt betonades av fjolårets vinnare av utmärkelsen "Årets djurskötare" Olof Andrén.

Det uttrycktes också stora farhågor för djurskyddet i framtiden. Allt mer högavkastande kor i allt större besättningar ställer naturligtvis inte lägre utan tvärtom högre krav på utbildad arbetskraft. Kan inte utvecklingen vändas snarast riskeras inte bara Sveriges tätposition inom djurskyddets område utan stora delar av svensk mjölkproduktions existens äventyras. Trots att flera initiativ tagits i frågan, bl.a i form av seminarium i anslutning vår fortbildningskurs i fjol, var alla överens om att det händer för lite från ansvarigt håll.

Två officiella uttalanden

Mot bakgrund av dessa diskussioner uppdrogs förbundsstyrelsen att formulera två officiella uttalanden med innebörden att export av slaktdjur skall förbjudas respektive att ansvariga myndigheter och organisationer snarast vidtar kraftfulla åtgärder för att lösa problemet med bristen på djurskötare. Dessa uttalanden lyder som följer:

 

Ladugårdsförmännens Riksförbund fördömer export av slaktdjur

I Europa pågår en omfattande handel med levande slaktdjur. Årligen transporteras inom och mellan Europas länder miljontals slaktdjur. Transporterna är många gånger både långa och plågsamma för djuren. Förutom att i många fall förorsaka djuren ett helt onödigt och oacceptabelt lidande fungerar den omfattande handeln också som en effektiv spridare av olika smittor som i sin tur förorsakar ytterligare onödigt lidande för djuren. Mul- och klövsjukans härjningar i Europa utgör ett aktuellt och extremt kostsamt exempel på detta.

På senare år har även en del svenska djur, såväl nötkreatur som svin, inkluderats i denna handel. Många av de exporterade djuren föds sedan upp under förhållanden som står i direkt strid med svensk djurskyddslagstiftning vilket enligt vår uppfattning gör exporten oetisk och helt oförsvarbar.

Vi vill därför, i första hand, anmoda svenska myndigheter att i samråd med lantbrukets organisationer skyndsamt verka för ett totalt förbud mot export av svenska slaktdjur; endast export av avelsdjur skall vara tillåten. Om ett förbud på grund av EU-bestämmelser eller andra orsaker inte är möjligt vill vi , i andra hand, att regler införs och åtgärder vidtas som kraftigt försvårar export av slaktdjur. Att regelmässigt sammanställa och offentliggöra listor över vilka handlare eller djurtransportörer som exporterar slaktdjur respektive kan garantera att de aldrig exporterar kan t.ex vara en av många åtgärder som kan vidtas för att försvåra export.

För Ladugårdsförmännens Riksförbund

Per E. Falk

Ordförande

 

Ladugårdsförmännens Riksförbund kräver kraftfulla åtgärder för att lösa djurskötarbrist

För närvarande råder en stor brist på kvalificerade djurskötare inom landet. Situationen är redan av sådant slag att personalbrist varit den utlösande faktorn till att en stor mängd mjölkproducenter avvecklat sin produktion. På grund av låg nyrekrytering i kombination med stora pensionsavgångar under de kommande åren kan en redan mycket svår situation utvecklas på ett katastrofalt sätt.

Inte minst när det gäller djurskyddet är situationen alarmerande. Allt mer högavkastande kor i allt större besättningar ställer naturligtvis inte lägre utan högre krav på utbildad och kompetent arbetskraft. Kan inte utvecklingen vändas snarast riskeras inte bara Sveriges tätposition inom djurskyddets område utan stora delar av svensk mjölkproduktions existens äventyras.

En del initiativ i frågan har redan tagits från olika håll. Exempelvis har seminarier kring djurskötarbristen hållits och några lantbruksskolor har tagit lovvärda utbildningsinitiativ. Då problemet är stort och spänner över fler områden måste emellertid ett samlag grepp tas över hela problemkomplexet för att vidtagna åtgärder skall få någon effekt. Det hjälper ju t.ex föga att relevanta utbildningar startas om ingen är intresserad av att gå dem lika lite som det hjälper att höja lönenivån för djurskötare om pressen och kraven på grund av lönsamhetsläget inom mjölkproduktionen är sådana att kraven i sig avskräcker folk från djurskötaryrket.

Ansvar för det samlade grepp som är nödvändigt måste enligt vårt förmenande tas av såväl näringens som samhällets högsta företrädare. Vi vill därför anmoda LRF och Jordbruksdepartementet att tillsammans skyndsamt dra upp konkreta riktlinjer för en snar och bred lösning av frågan. Företrädare för skilda intressen och inriktningar inom lantbrukssektorn, allt ifrån arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer till SLU, näringsliv och vår egen obundna organisation, bör därvid involveras i processen.

För Ladugårdsförmännens Riksförbund

Per E. Falk

Ordförande

 

© 2005 Ladugårdsförmännens Riksförbund.
Sidan senast ändrad den 1 januari 2005.