SRB-stämma 2011

Het SRB-stämma i Bollnäs
2011 har varit ett turbulent år inom SRB-kretsar – det vet alla ni som var med på vårmötet och följt debatten i media och på Internet. Den fråga som i grunden delar föreningen, inklusive styrelsen, är synen på Holsteininblandningen i SRB. Å ena sidan har vi dem som vill att av stämmans fattade beslut om tillåten Holsteininblandning ska följas – och å andra sidan har vi dem som anser att samarbetet med danskarna inom VikingGenetics står över stämmobesluten. Inför årets stämma hade det inkommit inte mindre än 6 motioner om Holstein-inblandningen i SRB – dessutom hade valberedningen inte föreslagit ordförande Mats Eriksson till omval – så intresset för årets stämma var rekordstort – faktum är att intresset var så stort att alla som ville vara med på stämmoförhandlingarna inte fick plats. Och hur slutade då striden mellan de olika sidorna? Oavgjort skulle man nog kunna säga. Å ena sidan lyckades Mats Eriksson efter votering bli omvald men när det gällde motionerna om Holsteininblandningen så blev den sida som Mats och minoriteten inom styrelsen företrädde återigen nedröstade med besked – här behövdes aldrig någon votering då endast ett fåtal ur den 32 man starka fullmäktige röstade på styrelseminoritetens förslag.
Grillkväll och exteriörbedömningstävling

Stämmodagarna var föredömligt arrangerade av Gävleborgs SRB-klubb under ledning av dess ordförande Per Göransson – man hade till och med låtit tillverka särskilda stämmotröjor till alla funktionärer med texten ”Stämman Runt Bollnäs”.	Som vanligt inleddes stämmodagarna med tipspromenad och riksmästerskap i exteriörbedömning – denna gång hos familjen Bratt på Brattbacka, Rengsjö.

Under tipspromenaden gavs det tillfälle att studera de mycket fina djuren i den helröda 75-kors besättningen på Brattbacka. Gården drivs av Lars-Olof och Carin Bratt och har varit i familjen Bratts ägo i minst 16 generationer – och den 17:e generationen är redan involverad i företaget.	Produktionen på Brattbacka bedrivs ekologiskt och djuren höll en hög klass.

Djuren var också mycket tama och vana vid besök. Den här gruppen kvigor tog ingen notis om besökarna utan fortsatte sin vila på de natursköna höjderna i kvällssolens sken.	Efter gårdsinfo, tipspromenad och exteriörbedömning var det så dags för den traditionsenliga grillkvällen som avhölls Hembygdsbyn i Rengsjö några kilometer från Brattbacka. Grillkvällen var som vanligt trevlig och det serverades mat i rikligt mått – den som ville gavs också tillfälle att titta runt i husen i byn.
Wendel Josefsson hedrades
Själva stämmodagen måndagen den 1 augusti började sedan i sorgens och eftertänksamhetens tecken med att en tyst minut hölls för föreningens hedersordförande Wendel Josefsson som gått ur tiden den 8 juni i sitt 90:e levnadsår. Wendels insatser för föreningen står i en fullständig särklass på många plan och i anslutning till sina minnesord över Wendel kunde vännen Bertil Rättzén överlämna en donation på 50 000 kronor från Wendel till föreningens Jubileumsfond. Wendels hjärta klappade därmed bokstavligen in i det sista för den röda kon och den förening vars primära uppgift är att företräda och tillvarata rasens intresse. Läs även separat minnesruna över Wendel på annan plats i tidningen.
”Viking Red” – inte en ras utan ett avelsprogram
Föreningens ordförande Mats Eriksson (th) var inte föreslagen till omval men tog striden och vann efter votering. Hans Stålhammar från VikingGenetics (tv) känner de flesta som avelsledare för Holstein men numera är han nationellt ansvarig för SRB.	Bland föredragshållarna märktes också internationella gäster. Morten Hansen, dansk ledamot i VikingGenetics Röda raskommitté höll ett långt anförande om hur RDM håller på att bli en fullvärdig del av det röda nordiska avelsarbetet och den finska avelsledaren Auli Himanen informerade oss bl a om finska stambokföringsregler. Hon passade också på att ta upp den heta frågan om namnet ”VikingRed” som många här i landet uppfattat som mer eller mindre en kapning av SRB från VikingGenetics sida. Hon underströk med kraft att Danmark har RDM, Sverige SRB och Finland Finsk Ayrshire och att namnet ”VikingRed” inte är namnet på en ras utan VikingGenetics namn på sitt röda avelsprogram – ett tydliggörande som säkert gladde många. Om undertecknad då får drista sig till en egen kommentar här så är det att i så fall vore det klädsamt om VikingGenetics slutade använda namnet som om det vore benämningen på en ras. På hemsidor och andra ställen blandar man nämligen begreppen ras och avelsprogram friskt – på den svarta och gula sidan talar man t ex om raser (Holstein och Jersey) medan man på den röda sidan pratar om Viking Red. Formuleringsmässigt bör man väl också se över meningar som ”Vårt avelsprogram för Viking Red” och ersätta det med ”Vårt avelsprogram för de röda raserna” (annars blir ju innebörden av den meningen ”Vårt avelsprogram för avelsprogrammet”). Förhoppningsvis kan sådana terminologiska förändringar ske ganska smärtfritt – om det till äventyrs finns någon som vill ta namnet av SRB så blir han/hon ändå väl tillgodosedd genom att ”Viking Red” numera ändå ingår i början på namnet på alla tjurar (VR).
Duktig stämmoordförande	Välförtjänta pristagare

Därefter var det dags för själva stämmoförhandlingarna att ta sin början. Till stämmoordförande denna ”heta” stämma valdes Leif Karlsson, Kungsgården (th) och som vice ordförande Lennart Walleräng, Hedesunda. Då föreningen stod splittrad i viktiga frågor var det ingen enkel uppgift de hade – men de skötte sin uppgift med bravur – få andra hade nog klarat att jämka samman stridiga uppfattningar och hålla ”ordning i klassen” som dessa bägge.	Bernt Ljungkvist, Ekeslunda, blev välförtjänt utsedd till årets SRB-profil. Förutom att vara ”pappa” till bl.a. 519 Ekeslunda (som på sin tid bidrog till att göra SRB populär ute i världen) och även till den duktiga ko-familjen ”Strimma” har Bernt på senare år gjort en stor insats för föreningen genom att ansvara för livdjursförmedlingen.

Förre SRB-konsulenten och tillika mångårige avelsledaren för SRB på Svensk Avel och sedan VikingGenetics, Lars-Olof Bårström, förärades med den finaste utmärkelse en SRB-man kan få – nämligen Insulander-medaljen. Sedan i våras är Lars-Olof avelsansvarig på Växa Sverige.	Även förre avelsledaren på SöS och tillika förre SRB-konsulenten Erling Petersson förärades även han välförtjänt SRB-föreningens förnämsta utmärkelse Insulander-medaljen för sina insatser för föreningen.
Fyra stod i tur att avgå – bara tre föreslogs för omval
En av denna stämmas två heta frågor gällde valet av SRB-styrelse. Fyra ledamöter stod i tur att avgå men bara tre var föreslagna för omval. Istället för omval på Mats Eriksson hade valberedningen satsat på föryngring och lanserat Robert Albertsson, Synnerby, Skara som sin kandidat. Bakgrunden till denna i SRB-sammanhang mycket ovanliga åtgärd var att flera ledamöter i valberedningen (där även undertecknad ingick) hade fått en stor mängd påstötningar om det olämpliga i att två ledamöter i SRB-styrelsen satt på dubbla stolar då de även ingick i VikingGenetics Röda rasstyrelse. Detta menade kritikerna var olämpligt och ledde till att föreningens uppfattning inte kunde drivas med full kraft i de fall föreningen och VikingGenetics röda rasstyrelse hade olika uppfattning.
Dubbla stolar – både för- och nackdelar
Detta ställde till stor aktivitet i valberedningen under ledning av Michael Arvidsson. För att bena ut kritiken om dubbla stolar intervjuades ett stort antal personer – däribland samtliga nuvarande styrelseledamöter. Dessa samtal bekräftade delvis kritiken men det fanns även många som ansåg att det var en fördel med de dubbla rollerna då man på så sätt fick ett större inflytande i VikingGenetics. För att lösa dessa sinsemellan oförenliga uppfattningar kom valberedningen efter ett stort antal möten till slut fram till ett kompromissförslag som innebar förslag till omval på en av de två på dubbla stolar (Alf Eriksson) medan det föreslogs nyval istället för den andre (Mats Eriksson). Att Alf föreslogs för omval framför Mats berodde på att valberedningen bedömde Mats dubbla roller som mer besvärande då han satt som ordförande på båda ställena – en ordförandes plikt är ju att med all kraft slåss för dem han företräder – och i de fall de olika organisationer han företräder har olika uppfattning i någon fråga så uppstår ofrånkomligen en lojalitetskonflikt mot den ena eller andra sidan.
Mats Eriksson kvar som ordförande efter votering
Med detta kompromissförslag på en svår fråga kände sig valberedningen till slut ganska nöjd. Men Mats ville inte träda tillbaka utan tog strid för sin post och fick också stöd av en majoritet av dem	som begärde ordet på stämman. När det sedan blev dags för röstning begärdes votering. Bilden här ovan visar när den siste av de 32 röstberättigade fullmäktige avlägger sin röst under noggrant överinseende av rösträknarna. Varje röstberättigad fick skriva fyra namn och när rösträkningen var klar stod det klart att Alf Eriksson, Jenny Torstensson och Kerstin Bengtsson alla hade fått maximalt antal röster medan var fjärde fullmäktige inte ville ge Mats Eriksson förnyat förtroende. Så har demokratin talat och Mats blev kvar i styrelsen om än i en försvagad position. Utöver valberedningens ordförande, som stod i tur att avgå, tog naturligtvis övriga ledamöter i valberedningen konsekvenserna av att ha fått sitt förslag underkänt av stämman och avsade sig med ett undantag sitt uppdrag inför nästa stämma. Den enda ur valberedningen som blev kvar var Margareta Weibull som hade reserverat sig mot förslaget. Således fick fyra nya ledamöter väljas till valberedningen istället för en och på förslag av undertecknad utsågs Margareta till sammankallande i den nya valberedningen. Normalt tillämpas ett rullande system för valberedningen där den som står i tur att avgå blir sammankallande – hur de fyra nya ska placeras in på detta rullande schema var en fråga som hänsköts till nästa stämma att avgöra.
Motionerna – dagens 2:a ”heta” fråga
Efter denna kraftmätning blev det till slut dags för motionsbehandlingen – dagens andra heta fråga. Inte mindre än sex motioner angående Holsteininblandningen i SRB hade kommit in – utöver från undertecknad även från Västra Sveriges Koklubb, SRB-klubben Skaraborg och från Östergötlands SRB-klubb. Därutöver hade Skaraborgarna motionerat om det kraftiga Brown-Swissinslaget i vissa danska tjurar och Västsvenskarna hade motionerat om att man ville ha samma tjurkalvspriser för de röda tjurkalvarna som för de svarta (för närvarande betalar VikingGenetics 44 000 kr för en Röd kalv och 67 000 kr för en svart). När det gäller den sistnämnda motionen menade styrelsen i sitt svar att besparingen som den lägre ersättningen till de röda kalvarna ger används för att istället pröva fler röda ungtjurar – chansen att få sälja en kalv till semin är dessutom dubbelt så stor för SRB som för Holstein. Här ville styrelsen prioritera avelsframsteget och man yrkade således avslag för motionen – ett yrkande som stämman instämde i.
Brown Swiss inslaget ska redovisas
När det gällde Brown-Swiss inslaget i vissa danska tjurar (t.ex R Alfa som består av 6,2% Holstein, 46,9% RDM, 46,9% Borwn Swiss och 0 % SRB) ville Skaraborgarna få igång en diskussion och man påtalade bland annat att vissa tjurar inte uppfyller de svenska stambokföringsreglerna som säger att en SRB-tjur måste vara röd (R. Alfa är t ex svart) och kan ställa till problem vid framtida export på vissa marknader. Styrelsen menade i sitt svar att man skulle uppmana VG:s rasstyrelse att ta hänsyn till Brown-Swissinslaget men att man måste väga detta mot nyttan. Man menade vidare att procentandelen Brown Swiss ska redovisas på lämpligt sätt för alla tjurar och man ansåg med detta att motionen var besvarad – en uppfattning som fullmäktige höll med om.
Hela 6 motioner om Holsteininblandning
När det gäller de sex motionerna om Holsteininblandningen i SRB så medger inte utrymmet att vi behandlar dem en och en. Istället hänvisas till nätversionen av detta referat på www.ladugardsformannen.se där samtliga motioner redovisas i sin helhet. De olika motionerna gick lite olika långt i sina olika yrkanden men ska man sammanfatta dem så berörde de flesta av dem en eller flera av följande punkter.
Att stämmobeslutet från 2003 om att en tjur får ha max 12,5 % Holstein för att användas i SRB-aveln måste följas Att handlingsplanen från International Red Cow-konferensen 2007 om att Holsteinblodet ska fasas ut och inte in i SRB måste följas Att allt Låglandsblod måste räknas när man fastställer HF-andelen även i norska tjurar och att allt HF-blod ska redovisas Att uppmana danskarna att stå för gjorda utfästelser när det gäller att fasa ut Holsteinblodet inom RDM och att SRB inte ska behöva öka HF-inslaget bara för att danskarna reducerar sitt Att VikingGenetics ska sluta att aktivt marknadsföra tjurar som inte är godkända som SRB och att SRB är SRB och inte Viking Red Att det är viktigt för såväl rasens trovärdighet som för framtida exportmöjligheter att låglandsandelen hålls så låg som möjligt.
Oenig styrelse lämnade olika förslag
Styrelsen hade också valt att behandla dessa sex motioner i en klump och avlämnade gemensamt svar på motionerna i 9 punkter. Styrelsen hade dock inte kunnat enas om formuleringen på punkt 2 så därför inträffade det märkliga att styrelsen redovisade två svar på motionerna. Undertecknad påpekade omgående detta märkliga förhållande och begärde innan debatten drog igång att få veta vilket av styrelseförslagen som hade styrelsens majoritet (en styrelse kan ju inte leverera olika svar utan den normala gången är ett enda svar och sedan reserverar sig minoriteten mot valda delar i det svaret). Mötesordföranden biföll denna begäran varvid framkom att det var styrelseförslag nr 2 som hade majoritet. Minoritetens förslag drogs då formellt tillbaka av Mats Eriksson och ställdes då istället av honom som ett motförslag till styrelsens huvudförslag – därmed var alla formaliteter avklarade och en lång och stundtals häftig debatt om de två föreliggande förslagen kunde ta sin början.
Häftig debatt
Det var som sagt mycket lite som skilde huvudförslaget från minoritetens förslag (de fullständiga förslagen redovisas i en separat artikel på annan plats i tidningen). Det som skilde förslagen åt var i korthet att huvudförslaget menade att 2003 års stämmobeslut gäller och ska följas medan minoritetens förslag innebar ingen förändring av de rutiner som VikingGenetics i praktiken tillämpat på senare tid. Till skillnad mot på vårmötet var det denna gång de mer toleranta mot Holsteininblandningen som kom att dominera debatten – det ska dock understrykas att en klar majoritet av dessa talare var mer eller mindre starkt kopplade till VikingGenetics. Styrelsens huvudförslag försvarades istället huvudsakligen av undertecknad och en hel räcka av de många unga lantbrukare som engagerat sig i frågan (något som naturligtvis gläder undertecknad – de unga är ju framtidens SRB-bönder).
Stämmobesluten gäller och ska följas
Efter det att argumenten stötts och blötts ett bra tag blev det så till slut dags för röstning – och som redan sagt i ingressen till detta referat så blev det en förkrossande majoritet för styrelsens huvudförslag. Stämmans beslut från 2003 om maximalt tillåten Holsteinblandning för tjurar som används i SRB-aveln är därmed bekräftat och förnyat med besked av föreningens och rasens högsta beslutande organ. I den mån det funnits några oklarheter tidigare så är dessa nu definitivt undanröjda – stämmans uppdrag till hur styrelsen ska verka i förhållande till VikingGenetics kan knappast missförstås – och i skrivandets stund har vi redan sett att VikingGenetics börjat plocka bort de värsta Holsteinkorsningarna från de svenska listorna. Därmed var stämmans bägge heta frågor avklarade i god demokratisk anda. Nu gäller det för såväl föreningen som styrelsen att lägga gamla meningsskiljaktigheter åt sidan och arbeta enligt de riktlinjer som stämman uppdragit. Ser man på frågorna strikt objektivt så var det nog egentligen en försynens skänk från ovan att kampen mellan de olika sidorna i föreningen slutade just oavgjort – för hade resultatet blivit 2-0 till endera sidan så hade det nog inte varit lika lätt att få alla med på båten – för nu gäller det att vi alla tillsammans och kraftfullt arbetar för den röda kons väl och ve – för det är hon sannerligen värd.
Toppenkor hos Wallerängs på Nilses
Efter en som vanligt mycket trevlig stämmomiddag var det så nästa dag dags för det avslutande gårdsbesöket hos familjen Walleräng på Nilses i Hedesunda. Utöver en god lunch och gemytligt småpratande fick vi här tillfälle att se på den väldigt fina och välrenommerade SRB-besättningen som numera mjölkas av en de Laval-robot.

Här såg vi t ex att Elmia Champion från 2006, nu10-åriga 556 Önska (e. Johde/Hulan) är still going strong – och hon verkar inte ha några planer på att dra sig tillbaka på ett bra tag än. Och visst är hon vacker fortfarande – och hennes två yngre släktingar visar tillbörlig respekt genom att hålla sig i bakgrunden.	Man har flera fina kofamiljer på Nilses men ska några nämnas speciellt så är det Strimma och förståss Önska. Mest känd är givetvis 587 Viken Nilses Önska (e. Botans/Hansmoen). Hennes MM MM MM M, anmodern 141 Önska, kom till Nilses från Ströö gård utanför Köping i slutet på 70-talet. Dit kom kofamiljen i början på 50-talet från Äs utanför Katrineholm och den äldsta kända individ i denna kofamilj var en icke stamboksförd ko som hette 71 Önska och verkade på Äs på 1930-talet – hennes ursprung har jag dock i nuläget inte lyckats spåra.

709 Önska (e. Botans/Kelli) är ännu ett exempel en fin och inte minst reslig Önska efter Botans. Denna Önska ville den stolte ägaren Lennart Walleräng gärna lyfta fram som ett bra exempel på en fin Botans-dotter – Lennart hade nämligen tidigare fått ställa sig upp på stämman och ta Botans i försvar sedan några andra hade uttryckt mindre positiva omdömen om Botans. Ja det är bara att konstatera att alla får vi våra favoriter utifrån våra egna erfarenheter – men sanningen är nog den att alla tjurar får bra respektive dåliga döttrar så slumpen spelar en stor roll om vilka erfarenheter vi får.	Det har ju varit lite si och så med återväxten inom SRB under många år men glädjande nog var det många ungdomar som deltog på årets stämma – och flera av dem engagerade sig också med liv och lust i debatten på stämman – detta bådar verkligen gott inför framtiden. På bilden här ser vi några av framtidens SRB-bönder – från vänster ser vi Stefan Åkerlund (eller om det är Thomas), Andreas Rofors från Roo Eksjö, Per-Johan Ekström från Pellpers Holmsveden, Thomas (eller Stefan) Åkerlund, Robert Albertsson från Synnerby utanför Skara och Patrik Isaksson från Tockarp Aneby.
Nästa stämma på Öland
Ja därmed var ännu en mycket intressant SRB-stämma över. En jättestor eloge till Gävleborgs SRB-klubb för ett mycket väl genomfört arrangemang och väl mött på Öland den 6-8 augusti nästa sommar.
Text och Foto: Per E. Falk