|
Ladugårdsförmännens Riksförbund |
94 % tycker djurskyddet blivit sämre sedan nödslakten tagits bort
I samband med lantbruksmässan på Elmia tidigare i höstas genomförde Ladugårdsförmännens Riksförbund en enkel ja/nej-enkät bland mässbesökarna, d.v.s bland människor med direkt anknytning till lantbruk och djurskötsel. Den enda fråga som ställdes löd - ATror Du djurskyddet försämrats sedan nödslakten tagits bort@.
Av 129 tillfrågade var det endast 8 personer som satte sitt namn på listan ANej, jag tror inte djurskyddet blivit sämre@. Övriga 121 personer, d.v.s hela 94 % av de tillfrågade, skrev på listan AJa, jag tror djurskyddet blivit sämre@. Även om resultatet av denna förhållandevis lilla undersökning skulle vara överskattat med åtskilliga procent är det uppenbart att en mycket stor andel av dem med anknytning till näringen är mycket missnöjda med nuvarande ordning.
I enkäten frågade vi endast efter ja eller nej, inte efter varför. Av de strödda kommentarer vi fick framgår dock att många anser att skadade djur numera får vänta längre innan de avlivas. Flera menade att det nya systemet med kadaverhantering istället för nödslakt direkt uppmuntrar till att vänta med avlivning. Om ett djur t.ex skadat ett ben kunde man förr omedelbart ringa nödslakt. Ofta kunde då slaktvärdet räddas och ge ett ekonomiskt överskott sedan avlivningskostnaden dragits ifrån. Ju snabbare man handlade desto mindre risk att köttet inte skulle godgännas.
Ekonomiskt har man numera allt att vinna på att vänta. Det är billigare att bli av med ett självdött djur än ett som måste avlivas. Skadas ett djur på icke kontorstid tas dessutom dubbla avgifter ut. Om man väntar med avlivning och har lite tur kanske djuret tillfrisknar såpass att det senare kan gå med normalslakt och ge en inte obetydlig intäkt istället för en given kostnad.
Ladugårdsförmännens Riksförbund vill med stöd av denna och andra liknande enkäter uppmana berörda slakterier att hitta former för att återinföra nödslakten.
För ytterligare information se nr 6/99 av Ladugårdsförmannen, Ladugårdsförmännens hemsida på adressen http://home.bip.net/per.falk/ eller kontakta Per E. Falk ordförande Ladugårdsförmännens Riksförbund på telefon 018-10 10 03 (kvällstid).
Fotnot:
Ladugårdsförmännens Riksförbund är en oberoende ideell förening som sammansluter ladugårdsförmän, djurskötare, ko-bönder och alla andra ko-intresserade. Föreningen anordnar möten, träffar och kurser inom nötkreatursskötselns område samt ger ut tidningen ALadugårdsförmannen@. Föreningen har funnits sedan 1929, är rikstäckande och består av ca 800 medlemmar. Avel och djurskydd hör till de frågor som ligger många medlemmar varmast om hjärtat.
Saxat ur Ladugårdsförmannen 6/99 sidan 16:
94 % tycker djurskyddet blivit sämre sedan nödslakten tagits bort
Bland alla aktiviteter i form av medlemsvärvning, gissningstävling, medlemsdator mm som vi hade nere på Elmia nu i oktober så gjorde vi också en liten enkät om nödslakten.
Du som har följt med i vår tidning de senaste åren vet att Ladugårdsförmännens Riksförbund varit kritisk till föreningsslaktens beslut i fjol att upphöra med nödslakten. Vi har ifrågasatt de ekonomiska kalkyler som låg till grund för beslutet och vi har också framfört starka farhågor för att djurskyddet skulle försämras. Vi har engagerat oss i frågan och uppvaktat såväl Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och Swedish Meats för att framföra våra synpunkter.
Remissinstans i djurskyddsfrågor - därför enkät
Nu var resultatet av detta arbete som bekant tämligen magert; nödslakten är ju borttagen på de flesta håll. Ett resultat av detta arbete var dock att vi lyckades bli remissinstans i djurskyddsfrågor på Jordbruksdepartementet. Detta tror vi är bra då vi är övertygade om att ju fler praktiker som får tycka till innan beslut fattas i frågor som rör näringen desto bättre är det. Vad gäller just nödslaktsfrågan har denna vår roll inneburit att vi till närmast berörda myndighet, d.v.s. till Jordbruksverket, fortlöpande skall avlämna synpunkter från fältet i frågan.
Det var mot denna bakgrund som vi bland alla våra aktiviteter nere på Elmia nu i oktober också lade in liten en enkät om nödslakten. Nu var detta med enkäten aldrig något huvudnummer för vår del; vår primära uppgift på Elmia var ju att synas och värva så många medlemmar som möjligt. Men i den mån vi hann med så passade vi på att be en del av dem som vi lyckats locka in i vår monter att tycka till om nödslakten.
94 % tyckte djurskyddet blivit sämre
Frågan vi ställde var så enkelt och neutralt formulerad som möjligt och löd: ATror Du att djurskyddet försämrats sedan nödslakten tagits bort@. Vi gav bara två svarsalternativ: AJa, jag tror djurskyddet försämrats@ eller ANej, jag tror inte djurskyddet försämrats@. Beroende på vad man tyckte fick man då skriva på antingen en Ja-lista eller en Nej-lista och på denna, förutom sitt namn, också ange sitt närmaste slakteri.
Vi hann med att fråga lite drygt 130 personer och nästan samtliga av dem vi frågade kunde också avlämna ett svar i ena eller andra riktningen. 129 svar fick vi och av dessa var det endast 8 personer (ja just det åtta) som ansåg att djurskyddet inte blivit sämre. En förkrossande majoritet, hela 94 % (121 personer) ansåg alltså att djurskyddet försämrats. Och intressantast av allt var att en överväldigande majoritet av dessa var praktiker; bönder eller djurskötare.
Överraskande hög andel
Att de flesta skulle vara av den uppfattningen att djurskyddet blivit sämre hade vi nog lite på känn men att det skulle vara en så förkrossande majoritet hade vi aldrig kunnat drömma om. Nu kunde vi i och för sig i somras läsa om en liknande enkät bland veterinärer där, om jag minns rätt, 82 % av veterinärerna tyckte att djurskyddet försämrats. Men från slakterihåll har man hela tiden envist hävdat motsatsen och senast i september numret av tidningen Husdjur kunde vi läsa en notis vars innebörd var att nödslaktens avveckling haft mycket liten påverkan på djurskyddet.
Slakteribranschen tycker annorlunda
Ja man vet inte vad man skall tro. Hur kan det komma sig att när slakterinäringen frågar så tycker folk en sak och sedan när vi frågar i stort sett samma kategori människor så blir svaret ett helt annat? För inte kan det väl aldrig vara så att slakterinäringen medvetet försöker slå blå dunster i ögonen på oss? Nej, det kan det naturligtvis inte vara. Förklaringen måste vara någon annan. Hur som helst är resultatet av vår enkät samtidigt både skrämmande och glädjande. Skrämmande i så måtto att den bekräftar våra farhågor och glädjande i den meningen att den ger oss stöd i att fortsätta driva frågan.
Alarmerande resultat
Nu måste vi naturligtvis ha i minnet att vår enkät ur ett statistiskt perspektiv var ganska liten. Skulle vi upprepa den i lite större skala har jag svårt att tro att vi skulle kunna få en lika hög andel som tycker att djurskyddet försämrats. Vilken fråga man än ställer skall man statistiskt sett nästan aldrig kunna få en så stor andel som tycker det ena av två alternativ (det skulle vara vid Afolkomröstningar@ i något diktaturland i så fall). Men även om en sådan undersökning skulle ge ett resultat som ligger 10 eller kanske 20 eller 30 procent lägre än resultatet i denna undersökning så skulle resultatet vara alarmerande.
Svensk köttproduktion har helt enkelt inte råd med att djurskyddet anpassas till europeisk nivå. Vi lever och överlever på att producera ett säkert kött framställt under etiskt oantastliga former och i detta kvalitets koncept har nödslakten som funktion en given plats.
Per E. Falk
Saxat ur Ladugårdsförmannen 6/99 sidan 17:
Privata reflektioner på LR:s enkät om nödslakten
När nödslakten fanns så fanns det ett starkt ekonomiskt incitament att ett skadat djur snabbt skulle avlivas; handlade man snabbt kunde man åtminstone rädda en del av slaktvärdet. När nödslakten nu tagits bort på många platser har det istället skapats ett ekonomiskt incitament att handla långsamt. En given kostnad väntar när man måste skicka djuret till destruktion. Kostnaden blir dessutom större om djuret avlivas istället för att självdö och kostnaden blir därtill fördubblad om det djuret måste avlivas på en helg eller efter klockan 18. Väntar man skjuter man kostnaden framför sig och har man tur kanske kon, trots att prognosen är dålig, tillfrisknar såpass att hon senare kan gå med normalslakt och istället för att förorsaka en given kostnad istället inbringa en intäkt.
Ekonomiskt incitament för sämre djurskydd
Tveklöst är detta ett mycket starkt ekonomiskt incitament att inte avliva ett skadat djur snabbt. Nu har dessbättre svenska bönder och djurskötare i allmänhet en mycket hög etisk nivå när det gäller djurskydd; faktiskt långt mycket högre än kollegorna i de flesta andra länder (inte minst länder där man aldrig haft nödslakt). Man vill naturligtvis inte låta sitt djur plågas så man avstår i allmänhet de ekonomiska vinster man med lite tur kan göra om man avvaktar med att avliva djuret.
Som med allt annat gäller naturligtvis även för djurskyddsmedvetenheten att den är i varierande grad framträdande hos olika individer. Frestelsen att avvakta med att snabbt avliva ett skadat djur blir naturligtvis svårare att stå emot för individer med en inte fullt så högt utvecklad känsla för djurskydd. Ju mer pressad ekonomin är desto svårare blir naturligtvis frestelsen (hur är det nu talesättet går: äro man tillräckligt hungrig stjäla även den rättfärdige mat). Med den lönsamhet som råder inom svensk köttproduktion torde med andra ord frestelsen vara ganska stor.
Hög känsla för djurskyddet
Jag vet inte men kanske har just den högt stående känslan för djurskydd bland svenska bönder och djurskötare bidragit till att en så stor andel av dessa anser att djurskyddet blivit sämre sedan nödslakten tagits bort. Man vill kanske helt enkelt ha tillgång till en service som man anser gagnar djurskyddet.
Nu vill jag understryka att jag på intet sätt vill insinuera att den minoritet som inte tyckte att djurskyddet blivit sämre sedan nödslakten tagits bort på något sätt skulle vara mindre djurskyddsmedvetna än de övriga. Har man inte upplevt att djurskyddet blivit sämre så är det naturligtvis inte samma sak som att man skulle sakna känsla för djurskyddet.
Dags att lyssna på medlemmarna
Har man inte upplevt att djurskyddet blivit sämre skulle det däremot möjligen kunna bero på att man inte konfronterats med problematiken på samma sätt som den som kanske fått skicka en slaktmogen ungtjur till destruktion. En klar majoritet av de som inte tyckte djurskyddet blivit sämre var nämligen verksamma inom Stockholms Nödslaktsservice arbetsområde d.v.s. inom ett område där ett privat företag övertagit föreningsslaktens roll.
Ja Swedish Meats, eftersom jag själv är föreningsmänniska är jag lite orolig för föreningsslaktens framtid. På många håll tappar föreningsslakten oroväckande många leverantörer till privatsidan. Nu beror väl inte detta enbart på nödslaktens borttagande men det har säkert hjälpt till. För varje företag som vill överleva gäller att man måste lyssnar på sina ägare. För varje förening som vill överleva gäller att man måste lyssna på sina medlemmar. Gör det. Återinför nödslakten. Och gör det innan konsumenterna också börjar anse att djurskyddet blivit sämre. För varje företag som vill överleva måste ovillkorligen lyssna på sina kunder.
Per E. Falk
| © 2005 Ladugårdsförmännens Riksförbund. Sidan senast ändrad 1 december 2005. |
|